HISTORIA

  

HEMLAND: England
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL

Den Engelska Springer Spanieln är den äldsta av de engelska fågelhundarna och ursprunget till alla landspaniels med undantag för clumber spanieln. Den användes ursprungligen för att finna och stöta upp villebråd vid nätfångst för falk och för greyhound, men brukas numera uteslutande som stötande och apporterande hund. Rasen är av gammalt och rent ursprung



KOMMENTAR TILL BAKGRUND/ÄNDAMÅL
ENGLAND

Våra förfäder jagade med falk och det är möjligt att romerska erövrare införde en ny typ av hund till England som skulle sammarbeta med falkarna på så sätt att de stötte vilt ur buskage och tätningar. På den tiden var Spanien ockuperat av romerska legioner och det är möjligt att denna nya typ av hund kom från denna region och fick sitt namn från latinska ordet för Spanien- Hispania eller från franskans Espagnol.

Hundar speciellt benämnda spaniels förekommer i ett antal dokument skrivna under 1100-1400 talen. Vid denna tid tycks spanieln ha använts flitigt i Frankrike, men inte föränn i slutet av 1500- talet användes ordet "springer" i den engelska litteraturen för att benämna en särskild typ av hund som användes för att stöta upp vilt för falk, greyhound eller nät. Beskrivningen "springing" spaniel blev gradvis mer allmänt använd, men syftade inte på någon enskild ras. Så småningom började man använda spanieln till att stöta vilt framför bössan men också som apportör av det vilt som jägaren skjutit.

Ibörjan av 1800 talet utvecklades en särskild linje av spaniel av familjen Boughey i Shropshire. Linjen omhuldades och familjen förde avelsbok, känd som "The Aqualete Atud Book". Efter ett sekel av selektiv avel, föddes en springer 1903 som skulle bli berömd som FTCH Velox Powder.

1902 erkände The Kennel Club Engelsk Springer Spaniel som särskild variant av spaniels och gav rasen en egen standard. Snart fick även rasen utställningschampions. 1902 grundades The English Springer Spaniel Club.

I England delades rasen efterhand i två typer. De springrar som kom att premieras på utställning var av kraftigare typ än den som jägaren föredrog.

Skilnaden idag mellan "showspringern" och "Workingspringern" är mycket märkbar. Det finns heller ingen koppling mellan jakt och utställningsmerit för t ex showchampionat (GBCH) eller jaktchampionat (FTCH) i England. Ett tredje Championat, fullchampion (GBCH) finns där en viss jaktmerit fordras, men denna merit kan inte jämföras med svenska krav.

 

SVERIGE
I Sverige var den engelska springern sparsamt företrädd under 20-talet. Den lilla stam som fanns härstammade från tyska importer. Den egentliga svenska springerhistorien skrevs under 30 - talet av de hundar som då importerades från England. Springerstammen var mycket heterogen även jaktmässigt och ofta lågställd. Under slutet av 40 - talet och början av 50-talet låg reg.siffrorna på 150-200 per år.

Under 60-talet importerades så ett antal betydande avelshundar från England. Dessa springrar samt deras avkommor lade snart beslag på tätplatserna på utställningar. För att bli utställnings champion då, liksom nu, skulle springern ha en hög jaktmerit. Detta medförde att de champions som var avelsbas hos många uppfödare utgjorde en viss garanti att stammen förblev jaktligt duglig. Vi fick, till skillnad från hemlandet England, ett stort antal dubbelchampions.

Under 70- och 80- talen har det importerats springrar av både utställnings- och workingtyp (omskriven ibland som field trial stam) Under 80 och 90- talen har även några Amerikanska springrar importerats vart blod har blandats upp i de engelsk/svenska blodet.

1982 bildades Springer Klubben - rasklubb för Engelsk Springer Spaniel - i Sverige. Under de sista 5 åren har rasen fördubblat antal registreringar. Det föds numera över 1000 valpar/år och rasen fanns 1993 på 11 plats bland de mest populära raserna.

 

SPRINGERN SOM JAKTHUND
Springern är en uppskattad jakthund av den svenske jägaren. Många uppfödare använder sina springrar i olika typer av jakter men är mån om att de rastypiska egenskaperna bevaras

För att springern skall vara framgångsrik skall den ha hög dresserbarhet. Sökarbetet skall vara ett sick-sack mönster framför jägaren och alltid bra kontakt. Arbetet skall ske i galopp med låg nos och hunden skall hela tiden vara inom bössans räckvid, ca 30 meter eller kortare i snåriga avsnitt. Vid stöt och påföljande skott skall hunden stanna och först efter kommando apportera det fällda viltet. Apporteringen skall ske snabbt och med mjukt grepp.

Springern används också med stor framgång vid sjöfågeljakt, hunden skall kunna dirigeras till en skjuten fågel. För att arbeta länge i kallt vatten krävs en rastypisk pälskvalitet med både täckhår och underull samt ej för rikliga behäng. För att tränga in i täta vassar krävs förutom god fysik även mental atbilitet och mod.